Ekonomikillen knackar på, vill prata om ett av mina projekt som på grund av omständigheter jag verkligen (alltså, verkligen!) inte kan påverka har gått käpprätt åt pipsvängen. Hua, vill knappt tänka på det. Jag lyfte saken med min chef förra veckan, om hur vi ska rapportera det för nu har jag bara låtit bli att ta upp det i månadsrapporten. Jag säger till ekonomikillen att jag tar det med chefen när han är här på onsdag. Känns som en sådan sak man hellre tar face-to-face själv. Visst, bra, säger han. Så gör vi.
Tio minuter senare får jag ett cc-mejl från ekonomikillen till min chef, där ekonomikillen frågar chefen hur han vill göra med mitt katastrofprojekt.
Asså?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar