Gyllene

Nu har jag äntligen kommit på vad jag ska göra med allt (nåja) gammalt guld jag har liggandes hemma: Det ska göras om till ett hängsmycke med barnens namn, som jag ska ha i en lång kedja om halsen. Det svåra är hur det ska se ut. Jag har bildgooglat i evighet men hittar ingen inspiration som känns rätt. Grejen känns dock väldigt rätt. Jag har mina ringar som är symbolen för mig och Make men vill ha något motsvarande för barnen, något jag alltid bär med mig och som är kopplat till dem. Herreminje, det är första gången jag skriver/säger/tänker "barnen".

Jag ser väldigt mycket fram emot att omsätta förlovningsringen till något fint. Inte den jag bär nu, utan den som ligger i lådan hemma, ett litet monument över exakt hur korkad, godtrogen och självdestruktiv en tonåring kan vara.

Vi förlovar oss den första i första, år tvåtusen! sa han. Det blir coolt!
Om vi förlovar oss så kommer jag verkligen känna att det är på allvar, då kommer jag aldrig att vara otrogen mot dig sa han.

På riktigt. Han sa så. Och jag ba' Ehhh Okej? Ringen fick jag ta mina egna sparpengar för att köpa. Han ville att vi skulle ha fina ringar, stora.
Mamma började gråta när jag berättade.

Nyår firade vi i hans lilla etta i Göteborgsförorten. Hans bror med flickvän var också där, de bråkade hela kvällen. Brorsan hade köpt ett fint halsband till sin tjej i julklapp för livförsäkringen de fått från sin pappa och han använde det som slagträ hur länge som helst efter. Så fort han blev arg på henne sa han till henne att ta av halsbandet för hon förtjänade inte något så fint.
Min kille var aspackad redan vid 22-tiden och hans bror som vanligt ännu mer packad. Brorsan tafsade på mig, tryckte upp mig mot väggen och när jag "skvallrade" för min kille hotade brorsan att slänga ut mig genom fönstret (på sjätte våningen). Min kille sa att jag inte skulle bry mig så mycket, "Han är bara full, han menar inget med det."
Eftersom han själv kände att han höll på att bli så full bytte vi ringar i köket redan vid 22-tiden istället för att vänta till 12-slaget, för han ville "komma ihåg det efteråt" som han sa.

Det är klart att han var otrogen ändå men när jag fick reda på det blev jag bara glad. Lättad och glad för det var sparken i ändan jag behövde för att lämna honom. Vi hade varit på fest och hans bästis, som alltid var schysst mot mig, hamnade i enrum med mig och berättade hur det var, att min kille låg med allt som rörde sig. Mamma kom och hämtade mig. Min kille stod utanför festlokalen och skrek efter mig när jag åkte.

Det tog mig närmare tio år att bli redig efter det förhållandet, någon gång ska jag skriva ett inlägg om det, men jag tror att brorsans tjej hade det ännu värre. Och guldringen ska bli något vackert.