torsdag 21 september 2017

Vissa förmiddagar är inte som andra

8.40 - Byter ett par ord med en kollega. Oklart hur det kom på tal, han frågade väl hur jag mådde och sa något om att "det är magiskt, det där" och så - väldigt otippat - vände han bort blicken och sa med grötig röst: "Alltså, allvarligt. Det finns inget vackrare än en höggravid kvinna" vilket hade kunnat vara sliskigt men han lät så uppriktigt rörd (och han är inte sådan) att jag var helt okej med det uttalandet.

10.20 - Jag kommer in i ett konferensrum där en kille som gjorde praktik här innan sitter. Han intervjuade mig om mitt jobb vid ett tillfälle, annars hade jag inget med honom att göra men det kom sig så att jag klappade honom på axeln när jag gick förbi istället för att ta i hand.
Så sa han som bjudit in praktikanten att det var för att den tredje närvarande (man) på mötet skulle få "klämma och känna" lite på praktikanten (alltså - lära känna honom) och jag sa att det klarade jag ju av på tio sekunder. Skämt från de övriga två om att stackars praktikanten hade axlar som man gärna ville klämma och känna på och vi garvade innan det slog mig att jag eventuellt sexuellt trakasserat den stackars praktikanten (som i o f s inte på något vis såg missnöjd ut men ändå). Var tvungen att be om ursäkt för säkerhets skull.

10.35 - Jag ursäktar mig från mötet eftersom chefen ringer. Han undrar om jag kan gå undan någonstans och då blir man lite nervös. Så säger han, som vanligt utan att linda det, något som är oerhört överraskande men ändå positivt för mig och jag vågar inte skriva vad (än) men jag blir så paff att jag börjar fnissa och kan inte sluta fnissa.



Ja, jävlar.

1 kommentar:

Frida G Svensson sa...

ändå bra att du kom på dig men praktikanten. jag tänker att det alltid är positiv när vi är lite normkritiska med hur vi beter oss. Kram