Från det ena till det andra

Igår körde snickare (singular) igång hemma i köket. Emil heter han. Vi har haft den firman flera gånger och alltid varit helnöjda med allt. "Han är ung men han är duktig och noggrann" sa firmans ägare när jag pratade med honom. Han var så gullig, Emil. Ung, ja, men allvarlig, på gränsen till surmulen framtoning men absolut inte otrevlig. En gammal själ liksom, garanterat uppvuxen på landet.

Hoppas det här går att lösa nu sa jag.

Allt går att lösa sa han.

Snickare alltså. Antagligen en av mina absoluta favorityrkesgrupper. 

 

Idag åker jag till Stockholm. Imorgon är årsstämma för en organisation Make arbetar med, på kvällen galamiddag. Ikväll ska delägarna med respektive äta middag och imorgon på dagen har jag tackat ja till det som förr i tiden kallades dam-aktivitet (men som nu kallas medföljandeaktivitet). Först ska vi binda julkransar på ett museum, sedan äta lunch. Inte för att jag är särskilt intresserad av julkransar, får klåda i nacken av att hålla på med sådant, hänger med bara för att lära känna lite folk. Kl 14.30 börjar cocktailminglet. Jag har knappt bestämt mig för vad jag ska ha på mig men det lutar åt en second handad klänning, en klassisk 'den lilla svarta' i ylle och elegant halsringning i satin, får mig att tänka på Audry Hepburn. Egentligen undviker jag helst svart på fest, det blir aldrig lika bra i praktiken som i tanken, man försvinner liksom men jag känner inget behov av att synas. Önskar bara att jag hade fler fina smycken. Är det något man borde ha sparat till, och samlat på under åren är det fina smycken. Glöm porslin och Orreforsglas – smycken är grejen. I det här sammanhanget, där jag uppskattar att sällskapets samlade förmögenhet uppgår till ett tvåsiffrigt antal miljarder, bär det emot att komma i strass från Glitter.

 

På tal om det frågade jag Make vad han önskar sig i julklapp och han sa ett trumset.
Efter lite betänketid frågade jag vad ett sådant kan tänkas kosta och han svarade med en blick som antydde att han förväntade sig en Men herregud så mycket pengar-reaktion från mig. Det fick han inte. Jag sa att det låter bra, för jag önskar mig nämligen en diamantring till högerhanden och då vet jag ungefär vilken nivå jag kan kolla på med gott samvete. Hehe.
Ett trumset håller bra i värde över tid sa Make.

Det gör en diamantring också kontrade jag.