Söndagsmorgon i Rom

Ungefär lika trött (fortfarande) efter Rom-helgen som jag förutspådde. Alldeles för lite sömn. Gatan vi hyrde lägenheten på var en jättefin och mysig gågata, nästan helt knäpptyst på nätterna men när det är så knäpptyst hör man ju vartenda ljud desto bättre. Jag hade nästan föredragit trafikbruset och sirenerna, det vänjer man sig vid ganska snabbt, men när de satte igång tidigt, tidigt på morgonen med klonkande och smällande och städande och vad de nu gjorde, gick det verkligen inte att sova.

Natten mellan lördag och söndag passade jag enligt tidigare löfte brudparets ettåring. Första gången han sov utan sin mamma och pappa. Det gick ändå över förväntan, men det var så hjärtskärande när han vaknade till, tittade på mig några sekunder och det sedan gick upp för honom att jag inte var hans mamma. Lilla vännen. Inte kan man förklara för en ettåring heller, varken före eller i stunden.

På morgonen var han grinig som tusan så jag lade honom i vagnen och gick en liten promenad. Jag hade öppnat syrrans kylskåp men inte direkt sett något jag var sugen på att äta till frukost. Gick längsmed parken vid Castel St Angelo, vek upp höger på paradgatan upp mot Petersplatsen. Klockan åtta på morgonen och helt stilla, nästan inte en bil ute. Morgonmässa med öppna portar i någon av sidokyrkorna. Ettåringen somnade i vagnen. Några enstaka jetleggade turister som var ute tidigt och tog selfies med domen i bakgrunden. Vek höger igen, ner mot muren. Hamnade på ett öppet café/restaurang, faktiskt på hörnet av vår gata. Satte mig ute under ett parasoll trots att det började droppa. Beställde frukost. Panini men ost och skinka, färskpressad juice, caffe latte. Regnet tilltog, till slut regnade det så kraftigt att jag var tvungen att gå in med vagnen och barnet vaknade men den där halvtimman i stillhet innan dess, sitta ute, skyddad från regnet och äta en god frukost blev på något vis helgens höjdpunkt.